Det ljuva livet som bemanningskonsult

Jag blev precis påmind om att det är 10 år sedan jag tog studenten.
Det är över fem år sedan jag började jobba för Slavhandel-AB.
Visst att man ska vara glad att man ens har ett jobb i dagens läge, men när det rörliga kapitalet varje månad ligger på samma nivå som en högskolestuderande med studielån, så undrar man vad man jobbar för egentligen.

Jag var under förra hösten uthyrd på ett företag av det tveksammare slaget. Platschefen hade ställt frågan hur hårt personalen ansträngde sig en vanlig arbetsdag och bad dem ange i procent.
Genomsnittssvaret var ca 75%.
Han var mycket besviken och upprörd och undrade om han skulle ge oss 75% lön då också.

Det låg mig på tungan att ställa motfrågan, vilken prestation som förväntas när lönen man får är absoluta lagliga minimum.
Jag ställde aldrig frågan och blev alltså inte utslängd med huvudet före.

Vad har jag uppnått under mina 5 år under samma slavdrivare till arbetsgivare då?
Har jag fått några givande förmåner?
Nej.
Har jag fått mer lön?
Nja.
Siffran blir lite större för varje år. Men höjningen har alltid varit lägre än konjunkturen, så den faktiska förändringen har varit en sänkning.

I år har jag 7 veckor semester att ta ut tack vare att jag inte kunnat ta ut allt de senaste två åren.
Och i år?
Jag är förbjuden att ta ut semester under sommaren då det var en av klausulerna i mitt nuvarande kontrakt på Propellerbolaget som hyr folk från Slavhandel-AB.

Slutsats? Poäng med detta?
Tja...
Välkommen till arbetslivet alla ni som blir klara med era studier i sommar.